They trust each other every second

Swedish newspaper 1962. SE-reportage: Olle Leino., Photo: Åke Borglund.

How does it feel to ride in the back seat: Faster than you dreamed - but not so nasty!
At a red barn atop the hill, Ewy Rosqvist and Ursula Wirth had stopped their gray Mercedes 220SE by the roadside. We'll start here. Ewy fasten seatbelts, Ursula corrects the block with the directions, she made ​​just before. They sit relaxed as two ladies on a shopping trip.
- Run! said Ursula.

The car rushes down the hill. As a mastiff as torn loose from its leash up there on the barn wall and discovered a hare down the meadow.

Ursula talks constantly:
- 50 meters weak right ... hundred meters straight ...

The car sucked down by the hollow, a shower of grit hitting up against the undercarriage, when we ruch through the first right-hand bend, straighten upp ... "a hundred feet straight" ... pushed out of as an explosion, out over the plain. For a few seconds we are thrown back in the seat, when fullgas release all horsepower free and G values.

- Long ... left ... right right right angle plus ...

Ursula turn down the right hand, the speed goes down at a sharp turn ...

- ... 300 feet straight ...

In a second ... it's full throttle again! The speedometer dancing as a seismograph for a bomb, plunging into 140, slipping in 90-80 for a sharp curve, sucks fixed around 110-120 in the small curves.

Ewy is reflective and accurate as a data machine after Ursula's orders. I have never seen two people so completely subordinate each others special tasks, in an occupation in which the stake is - life.

______________________________________

Så känns det att åka med i baksätet: Fortare än man drömt - men inte så otäckt!
Vid en röd lada uppe på backkrönet har Ewy Rosqvist och Ursula Wirth kört in sin grå Mercedes 220SE vid vägkanten. Vi ska starta här. Ewy spänner säkerhetsbältet, Ursula rättar till blocket med vägbeskrivningen hon gjort strax innan. De sitter avslappnade som två damer på shoppingtur.
- Kör! säger Ursula.

Bilen rusar nedför backen. Som en bandhund som rivit sig loss från sitt koppel däruppe vid ladväggen och upptäckt en hare nere på ängen.

Ursula pratar i ett:
- 50 meter svag höger ... hundra meter rakt ...

Bilen suger sig ner genom svackan, en skur av gruskorn slår upp mot underredet när den rutchar genom den första högerböjen, rätar ut ... "hundra meter rakt" ... skjuts som ur en krevad ut över slätten. För ett par sekunder slungas man tillbaka i sätet för fullgasens alla lössläppta hästkrafter och G-värden, så rasar vi in i ett skogigt zick-zack med bara flimrande trän och isblänk för näthinnan.

- ... lång vänster ... rakt höger plus vinkel höger ...

Ursula viftar dämpande med höger handen, farten går ner för skarpsvängen ...

- ... 300 meter rakt ...

... på en sekund är det fullgas igen! Hastighetsmätaren dansar som en en seismograf för en vätebomb, kastar sig upp i 140, halkar ner i 90-80 för en pressande kurva, suger sig fast kring 110-120 i småslingorna.

Ewy handlar reflektivt och exakt som en datamaskin efter Ursulas order. Jag har aldrig varit med om att två personer så  fullkomligt underordnat sig varandras specialuppgifter i en syssla där insatsen är - livet.